Jag lämnade alla.

Och tog en taxi rakt ut i evigheten.

Ut på okänd mark.

Till någon butik.

Utanför centrum.

För att hitta din kosmetika.

Som du frågade mig,
om jag kunde köpa hem från Tjeckien.

Inte ens i informationen på köpcentrat,
kunde de tala engelska.

Så jag fick leta mig fram själv.

Som vanligt.

När jag är ute och reser.

Men jag är lugn,
då jag har blivit mycket van,
med att lösa olika situationer ute i världen.


Men innan detta.

När jag vaknade upp på hotellrummet.

När jag hörde dessa bilar.

Slita dessa blanka svarta däck,
mot Prags gator,
emot denna Östeuropeiska asfalt.

Undrade jag.

Hur jag skulle kunna somna utan dig!