Oftasts så rann dina ord av mig likt ett vattenfall i ett hett Afrika, men dina sista ord har frusit sig fast på mina bröst, 

"Jag älskar dig fortfarande"

Nu är du död, du kommer aldrig tillbaka.

Jag har gråtit, gråtit och gråtit. Du kommer aldrig mer tillbaka. 

Våra barn går vidare. Du vet väl det att de fick bra betyg i skolan. Din son vill bli arkitekt och din ena dotter veterinär. Din äldsta vill arbeta inom psykiatrin. Visst gjorde vi något bra eller hur? Nu gråter jag igen..

Nu finns det ingen återvändo. Jag kommer aldrig mer att se din gravplats, aldrig mer besöka ditt barndomshem, aldrig mer känna de starka dofterna, aldrig mer se kaoset i landet där du dog, nu är det över.

Jag öppnade ett nytt kapitel för länge sedan, nu är det dags att avsluta det.