Kisar med ögonen i det bländande solljuset.
Ser med förminskad styrka trädens siluetter
och människornas ögon.
Som i en dimma ser jag världen springa förbi.
När solen går ner skingras dimman.
I dunklet skärps synen när inget förblindar.
Varken smycken, villor eller bilar.
Ser trädens bladverk och stolta raka stammar.
Djupets godhet eller svek i människors ögon.
Känner in varje känslonyans till doften av kaprifol.
Åter lägger sig den skyddande dimman i solens ljus
för att återkomma dag efter dag tills...........när?