Tyst tyst kära du. Det där är tabu.

Inte prata om dina daddy issues. Ingen vill höra din klyshe-blues.

Men jag vill ju skrika ut, förklara att jag inte förstår.

Det tar ju aldrig slut, jag tycker att alla bara går.

Jag har fått för mig att kärlek handlar om att behaga.

Men har lärt mig att det innebär att bedraga.

Jag lär varken känna eller släppa in

Istället gör jag allt för att anpassa och passa in.

Jag förlorar mig själv i drömmen om mr right

Men förlorar bara mer av mig själv ju mer jag letar på varje kontaktsajt.

För varje förlorad kärlek blir jag lite mer hård

Får lite mer misstro, blir lite räddare och sämre på själ(v)-vård.

Det är en jävla mardröm det här, som jag inte reder ut

Och allt är ditt jävla fel för du, som väntat, lämnade mig tillslut.

Alkoholen var viktigare och det är väl heller inte ditt fel

Du blev inte heller prioriterad eller älskad, du fick aldrig chansen att bli hel.

Men vad fan ska jag göra åt det nu, det är ju jag som sitter i skiten

Rädd för en framtiden i ensamhet och känner mig liten.

Och prata får man inte göra för sånt här ska man inte prata om

Och får man det vet jag inte hur jag pratar med dom.

Dom där jag inte förstår mig på och älskar så det gör ont

Liksom jag älskar dig, fast det här är så uttjatat och monotont.

Lyssna nu här lilla vän, det där kan du inte säga till män

Håll ditt för dig själv, ingen kommer ändå att förstå

Du får bara lära dig, förändra dig. Mest troligt fortsätta ensam gå.