vers1:
vill ej regna på er parad
men jag vill lämna det som var
kan nu älska och va glad
när mina änglar ger mig svar

den känslan vill jag ha
har längtat år och dar
att det skall vända snart

och ända tills idag
har jag alla nära vänner kvar

väntat ivrigt på svar
i ängslan lidit som fan

väntan är magiskt klar
inte längre ett maniskt vrak jag
tänder en brasa glad
och ger er en bamse kram

ref:
min konst är störst när den ger
helar minsta uppgång
man måste först stirra ner
för att sedan blicka uppåt

vers2:
känns nu förtjusande är funnen munter
för ett ljus kan sluka allt mörker i rummet

man måste först stirra ner
för att sedan blicka uppåt

har nu törst efter mer
kör starkt medans vissa tungors
röst lackar helt
för allt nedrans trista mörker

som jag har lämnat bakom mig
men det är deras problem
mina vänner saknar mig
och jag helas av det