jag ser livlösa färgstarka vindar som håller hårt om min själ
vindar som färgar av sig ner på havets stormiga blodfyllda hav
det är min ångestfyllda sorg som vill bli fri från tårarnas smärta
men hur skulle det kunna var möjligt när någon som jag saknar ett hjärta
för utan ett hjärta och en själ förblir jag min egen träl
nu är jag förpassad till djupet av havets oändliga grund
det som en gång var en vacker strand och en grön lund
havets strömmar tar mig långt bort från trygghetens land
jag ser även delar av min själ stå i brand
finns det någon som kan räcka mig en hand
så att jag åter hittar min själ och hjärta i himlens land
pulsen har nu slagit sina sista slag och jag känner att det är min sista dag
kanske finner jag nu frihetens varma hand
som äntligen tar mig vidare till frihetens land