Jag var ett barn av månens ljus,
Ett barn av tidens timmar.
Jag var evig i min tro på allt,
Evig i det sanna.
Jag var rotlös som en sommarvind,
Rotlös som en dagdröm.
Jag färdats over djupa hav,
Färdats över dalar.
Jag dansat lätt med älvans hår,
Dansat i ren glädje.
Men nu min resa nått sitt slut,
Nu är det tid att vila.
Nu är jag tyst i stilla dal,
Nu är jag uti skuggan.
Nu leker glatt i männskligt hem,
Den nya utav lycka.
Och då när våren kommer ljum,
Nar åter barnen dansa,
Då smeker vinden kinden varm,
Och viskar milda sånger.
Då lever jag på nytt igen,
Då lever jag i minnet.