den ständiga värken

som vore den ett eko

ur musklernas minne

det jag inte längre vill

kännas vid

det smärtar i mig

den eviga kampen

tar den slut

först när hjärtat slagit

sitt allra sista slag

och jag undrar

vad allt går ut på

och jag minns

fast jag inte vill

hur han missbrukade mig

tog för sig i sjuka lustar

det krampar inuti

vid smutsiga minnen

jag kryper ihop

som för att skydda mig

sedan sträcker jag ut

tar tillbaka det stulna

och inom mig slår jag

hatar jag hans svaghet

den som gjorde honom så stark

och som pinar mig än