I vindens februari
blir jag döv för en omvärld
med ögon in i ett ljus
är jag blind för mörkret

Jag är döv för din röst,
som alla andra
medans vinden sliter sorgens berg
och jag har goda nyheter till dig

Men ingen kan höra dig,
och jag har bara en svartvit bild
och minnen kvar
på din födelsedag

Jag vill du ringer mig igen,
låta mig lyssna
på varje gång du inte hade nåt att säga

Kanske lyssnade jag mer på dig,
än andra
men jag känner mig alltid lika döv