Han gav mig tiden
Tid..
Han gav mig sin tid och min egen stannade upp
Slutade existera.
Hur ska jag kunna andas, leva
När femtio procent av mig
Andas och lever
Så många mil bort?
Han såg det innersta.. Fick veta det värsta
Det äckligaste..
Utan att fly
Eller ifrågasätta..
Dessa oändliga spiraler av minnen, från en svunnen tid
Som äntligen
Får komma fram
En kyss... En enda
Och jag föll!
Föll så snabbt och så långt ner
Som om jag aldrig någonsin känt värme..
Och den mättnad jag nu upplevt
Har aldrig tidigare funnits.
Har aldrig fått leva.
Tiden..
Han gav mig sin tid.
I gengäld...
Tänker jag ge
Kropp och själ..
Bunden, piskad och strypt.
Tills ingenting annat återstår.
För han
Förtjänar mer än tid
Mer än ord
MER än kaffe på sängen.
Min dominant
Min kärlek
Min egen mr grey
I alla sina skjortor..
Är han det vackraste jag sett.
Jag är inte ens hälften av honom.
Men ska..
MÅSTE
Ha mer.
Alltid mer
Äntligen...
ÄNTLIGEN
Får jag vända blad..
Och han står högst upp på första sidan!
Min egen Gud...