dina andäktiga bergskedjor
som åter lär mig
kippa luft,
ditt smältvatten från
din uppvärmda barndom,
orgasmiska vattenfall
med källan i dina tankar,
dina medfödda flodbäddar
som sväller med min tungspets,


din vulkan som talar sitt språk
bara om man är beredd att lyssna

din ständigt o-upp-täckta djuphavsgrotta
där mina döda, livslängtande familjemedlemmar
skriver brev till himlen
med mitt finger

din inre lagun
en gång i tiden överdragen
med mitt fantiserade täcke av silke

du...en hel värld att genomvandra
smaka på
ge sig hän i
bevara
njuta av
med frukter vid de hängande trädgårdarna
vi en dag skall spruta fulla
med livs-medel

i väntan på bestigning utan säkerhetslina
men med mina fästen
i dig