Jag springer längs snår in i mörkret, in i djungeln. Fullmånen rinner igenom blad och grenar här och där. Skapar skuggor och monster.

Djupare och djupare in. Springer för livet, bort från smärtan, bort från konfrontation, passion, verklighet.

Jag slår kraftigt i en gren, tjockt blod kladdigt nerför min panna, mina kinder. Sjunker ihop över en mossklädd sten. Jag känner en ödla kila över mitt ben. Känner järnsmaken och tänker att jag inte alls tycker om hur det smakar. Sjunker djupt in i mörker utan fullmåne, djupt ner dit solen inte skiner.

Timtals senare vaknar jag till liv av ett vrål. Det är som att hela världen vrålar ursinnigt på mig, ruskar mig vilt som på en filmduk, borrar sina ögon argt och uppfordrande in i mig. Rör på dig människa. Det är jordbävning, allt skakar under mig, över mig. Jag mår så illa, mycket blod har runnit ur mig, jag är kall i fuktiga hettan. Tänka klart kan jag inte. Åmar och kravlar åt hållet jag tror leder mig tillbaka hem till dig. Nu spelar inget annat någon roll mer än att jag vill hem till dig och ta mig till den enda viktiga platsen. Se att du mår bra och är i trygghet.

Däruppe vid vårt hus står en av dörrarna och slår i vinden. Nattlampan är inte tänd. Det gapar mörkt in till dig. En isande kyla skrämmer omkring i mig. Jag kan inte andas. Var är du? Alla husen är tomma. Ingen någonstans. Jag är helt ensam i hela dalen. Inte ens Jungle eller någon av katterna syns till. Bara de vita kaninerna med sina röda ögon tittar skrämt och blint i sina burar.

Jag faller ihop. Sjunker ihop. Ger upp. Lägger mig att vila, att sova. Inget jag kan göra just nu. Mer än att ge upp fajten. Jorden har slutat skaka. Allt ligger stilla. Månen har gått i moln. Det är svart. Ljummet. Floden forsar lite lugnare, djuren har paus.

Jag vaknar till värmande solstrålar och din varma hand som stryker undan en stel hårtest från mitt ansikte. Dina läppar mot min mungipa, kyssar på mitt hjärta. Du lägger dig tyst vid mig. Omsluter mig i din famn. Du mår bra, allt är väl. Jag somnar igen. Får nytt blod och blir hopsydd. Kryar på mig. Möter döden och vänder tillbaka. Samlar mod. Kläcks ut i vardagen med dig igen. Med mig och mina sår, min historia, mitt nu och den framtid jag vill skapa.