... i sommarväktens yrsel
lättar han sig
bjudes brinnande skyars
yra
skapelsens vibrationer
rusiga fågelsången

sinnena hans
vidgas
med ottans ljus
genomsköljes
av luftens blommande ömhet

han ler åt solstänk
som plaskar i daggens droppar
han böjer knä i vindens vila

en fjäril bjuder honom vagg
en humla brum
och han lapar som en katt outsäglig
förundran

... han hör de djupa andetagen
mörkrets flykt, den svarta manteln fläkta
och ljusets varsamma vingeslag

han hör yrvakna löv
lyssna
vind
lyssna ljus
lyssna flyende skuggors
varning
till daggens droppar

han hör tiden
stanna
två tordyvlars knarriga kamp
om en björnmåcka
han hör
alla andetag
känner symbiosens
omfamning av
oss alla