när du ska gå i hallen
mitt leende vågar va just så brett som det vill
min blick behöver inte vika från dig
för du tåls att tas in, du är äkta
du håller
du står där som en man

vi går nära
jag vågar lägga ner min maskulina sköld
o sårbart va mjuk
visa hur glad jag är i dig
hur ljuvligt jag tycker det här var, är
hur fin du är

våra näsor mot varandra, länge
o du kysser mig hejdå
det brukar vi inte göra jag o mina älskare
för att liksom markera att vi är klarsynta o down to earth
inga drömmande romantiker
men nu kysser du mig

länge står vi
o jag känner din doft
mjukheten rinner ut i hela mig
jag strålar hejdå till dig när du går
hjärtat är bara fullt av hopp o vetskap
ingen rädsla eller brist, bara glädjefullt lugn

skrattar högt o cyklar genom stan
kan inte hålla igen ens denna sketna torsdag i februari
mitt bland vinterskygga malmöbor
strålar o ler bredaste brett
sjunger o skrålar
firar med öppet hjärta allt som är sant i detta nu