Jag levde i ett tryggt samhälle.
När jag var 5 år tog jag min rosa
väska och gick till järnvägsstationen
Löste biljett till Ludvika.

Jag åkte för att hälsa på min mormor.
Rälsbussresan tog en halvtimme.
Jag kunde alla hållplatser och visste
att jag skulle stiga av vid Asea.

Gick över järnvägsspåren, korsade
landsvägen och mormor tog emot
mig. Ibland fick jag pengar och gick
till ett konditori som låg 1 km bort.

Det brukade bli en liten fest när jag
kom på besök.

Jag levde i ett tryggt samhälle, blev
aldrig antastad av någon under mina
många rälsbussresor.

Åren gick och jag växte upp till tonåring.
När vi inte hade pengar eller missat bussen
liftade vi till dansen på lördagarna. Vi var två
men det var ingen som kom med några
kränkande förslag

Jag minns inte att någon kille under real
skoletiden eller på gymnasiet kallat
mig för hora eller något annat förnedrande.
Nu har det blivit ett ord som flickor får höra
ända från lågstadiet.

Nu läser jag att polisen råder flickor till att
inte gå ensamma på kvällar för risken finns
att de blir våldtagna och nerslagna. Precis
som det är kvinnornas fel att män med våld
förnedrar och förgriper sig på oskyldiga tjejer.

Vi lever i en välfärdsstat och tycks ha allt
vi behöver materiellt men tryggheten har
blivit en bristvara. Det finns män som inte kan
hantera ett jämställt samhälle. Har polis
och rättsväsendet redan havererat.

Jag undrar om detta är medvetna handlingar
för att skapa kaos, rädsla och kvinnorna ska
offras för ett samhälle där makt och kontroll
härskar.

Idag är det kvinnornas dag....