Nu ivrigt vinka farväl till pariserhjulet
som glittrat av illusioner och dödliga öden
och bländat till blindhet med lysande tungor av eld

Jovisst, festen var festlig utan förstånd
där dansades döden till liv och livet till döds
och hårdast bländade blinda drack rakblad och spik
som hyllning till dödens förtäring av skönhet som lik

nu spikar vi giriga skuggor fast på falska
förlåtelseböner, att slitas i vindyls ilskna
morsesignaler från gudar utan nåd:

"de stummas smide, på hjärtats glödande städ,
av ords och meningars flammande tystnad
de dövas dånande hörsels bommande bumerang
de blindas tomma bågsträngs vinande bristning

de bländades flykt undan ögonblicks rapport
om tomhetens vind över livets fallna soldater ...

ljus sökte vi alla, från vaggan till graven
men lydande MAMMON följde vi, bländade, bladen
i dödens Dödsbok, karterad av Djävulen själv,
och tystade Oskulds mun med sockervadd

likt himlens värnlösa väderstreck i, trasig
kompass, via snurrande nål söker mål och riktning,
sökte vi, famlande inom erans
strålande Kärnverksamhet, via ostyriga strömmar
i hav och däri vårdbehövande varelser,
vägen mot fortsatt framtid i omöjlighetens
möjlighet till fortsatt leverne efter
krympt perspektiv: synens titt-ut-fönster-titt.

För sent såg vi Sanningen: Andra, viktigare värden
än Penningens fanns där i livet - Livet

nu tystad, men minns Mor Jordens sång
den sång som Hon sjöng när vi föddes en gång ...