Sitter i tankar att lämna, för jag är låst i tristessen, rastlösheten, meningslösheten och ensamheten. Åh ja, en del kallar mig för martyr när jag "ältar" om ensamheten, men de som aldrig varit ensamma vet inte hur det är. Jag tänker inte dra ännu en ramsa om hur ensamhetskänslan känns, för det hjälper inget till. Ikväll är det DJ Clabbe i min stad, tänker kanske gå dit. Hundra fucking spänn vill de ha i entré. Det kan ju tyckas vara en struntsumma för många, men en har sina principer gällande ämnet entréavgifter.

Nu ska denna feminist, men icke manshatare, rota i garderoben efter något plagg att ta på sig. Sitter naken och skriftar, vilket är ganska vanligt. Lyssnar på DJ Clabbe, via youtube, från 1989. Jag minns inte att det var så dåligt haha Jag som alltid satt klistrad framför min stereo varje fredagskväll fram till klockan 11, och spelade in varje program. Detta för att ha färsk musik för utgång på lördagen. Ni ser, det var alltid jag som skötte musiken i bussen, som tog oss till dansstället på lördagarna. MIN musik som spelades, eller edit: min musiksmak. Kassettband. Vi gamla vet vad det är, eller var. Jag har kvar alla mina kassettband någonstans. Säkerligen nedpackade i någon låda, som jag inte vet vilken.

Nu lämnar jag denna sida för ikväll, fast jag har adhd, så man vet aldrig med mig. Kanske återkommer jag, eller inte. Det beror på sinnelag och lust. Och lust är tabu, så den ska vi inte skriva om hihi 

 Bildkälla: Privat bild (upphovsrätten är min) från mitt Instagramkonto https://www.instagram.com/kristina0179/