Plötsligt
bara står du och jag
där

inom varandra
hjälplösa
utan förflutet

nakna

bara är
Ett

och allt av då, är borta redan
allt är nu
och sedan

vi tar årmiljonerna
och slungar dem
bort

i våra stunder ryms blott
vi

dålösa
inom varandra
dålösa andas vi
varandra
vi älskar
vår kvittrande säng

vi fångar fågeln i flykten
fisken vattnet
rörelser
bryter itu det oavbrutna
drunknar i kärlekens ögon
urhavet brusar
schimpansen gungar i kronan

men ljuset släckte du
du tog min glömska

åh, förbarmning, vila
drömma hennes leenden
doft
hennes ögons varma djup

höstlöven prasslar

du och jag
hand i hand
överallt
där du inte är