Vad härligt det är att ingen längre ser mig. Efter att ha slutat med att posta selfies av mig själv i diverse poser, och val av kläder, har liksen drastiskt minskat. Eller det är nere på noll. Ingen ser mig längre. Jag är osynlig. Det var bra bilder! Fina bilder av Tant herself. Men jag tog plats på fel sätt. Har förstått detta nu. Vilken bekräftelse på objektivisering! Tack alla kåta män. Och förlåt till mig själv. Jag ber verkligen om ursäkt för mitt beteende. Jag var svag och simmade i fel vatten. Jag kan simma, men det var länge sedan jag simmade i ett renat hav. Jag vill inte längre ha fula fiskars ögon på mig. NI har bekräftat er kvinnosyn. Aldrig har någon man intresserat sig för kvinnan bakom bilden. Kvinnan bakom det fantastiska leendet och hon med glimten i ögat. Hennes personlighet och intellekt. Jag gjorde en twist, och hamnade här istället. Den intellektuella sajten. Här öppnar jag upp mitt bibliotek, med alla kapitel av intellektuella samtal. men missförstå mig inte nu. Jag är inte ute efter att ragga upp en man. Varken med bilderna från förr, eller med mina skrivna alster, där jag nu blottar min själ. Vem jag är. Men jag är trött på ansiktslösa män som anser att det är jul året om. De som doppar i grytan varje dag. Stakarna står redo i fönstret för vem än som passerar "där utanför". Välkommen in att tända till och klä granen. Någon kanske anser att jag är Tant Bitter nu, men jag ger upp hoppet om män. Jag resignerar. Jag kryper in i min spegel och betraktar ert beteende. Och varje gång jag ser min egen spegelbild kommer jag bli påmind av mitt inre jag. Jag där i spegeln. Akta dig för de fula fiskarna och ytligheten. Därefter tar jag upp min penna och visar mitt jag via orden istället. Valkyria ger inte upp. Hon är en krigare. Men hon väljer noggrant sina strider. 

"Det var första gången hon kände att Någon tyckte om henne. Det som verkligen var Anja. Inte den som man ville att hon skulle vara. Eller den hon ansträngde sig att vara. Den hon låtsades vara för att behaga. För att bli omtyckt. Någon tyckte om henne just sån som hon var". (ur Din lycka är min" av Kerstin Thorvall).

"Ansiktslösa män

Förnedringar som måste gömmas

i skratt och spelade orgasmer"

(ur Din lycka är min" av Kerstin Thorvall).