Då, när skymningen smög över farledens vy,
över vaggande havsanemone,
över strandvåg som bryter och formar en ny,
kom DU! Ett ljus! En skänk ovanfrån!

Du är tångdoft, en sommar, ett solstänk i skyn,
du är glittrande, lockande hav!
Du är dansande vågor och vågtoppens bryn,
du är strandvidens grönska och sav.

Du är vajande strandråg, en fågel, en sång,
du är vekaste ton på fiol,
du är svaret på frågan jag ställde en gång
i en längtande, smärtfylld triol.

Du är blommornas dofter och regnbågens färg,
du är daggdropp, en skimrande skön!
Du är virvlande liv, du är must, du är märg,
du är Quinnan - ett svar på min bön.

I en rykande storm hörs en skriande själ,
det är längtan , min Mii, som ger hals;
det är smärtan, min Mii, i ett tårögt farväl,
i den Vilda Förtrollningens Vals!

Jag är gammal och krokig och vindögd och ful,
men jag älskar Dig, skimrande själ!
Du är drömmen jag drömt i mitt ensliga skjul ...
Du är sanndrömmens saga och själ!