Allting samlas kring tjärnen
Bärande klagosång ur lommens strupe
Återklingande i fuktiga mossväggar, barfota
De heta sommardagarna jag aldrig glömmer
Innan bränderna
De tog fler och undvek färre
Vinden, sades det
Ur ruinerna reser sig jättars svarta skelett
Födda då marken skälvde
I namnlösa städer
Hur många kvarlämnade att kallas ”vi”?
En skådeplats i väntan
Denna närmande kropp av gravitation
Massiv på hornhinnan
Innan elden sveder ryggen
Innan skälvningarna häver marken
Innan strupen blottas, till kol och stoft
Detta trögflytande ögonblick av insikt
Drömsyn

Allting samlas kring tjärnen
När svart vatten utan minsta krusning
Kollapsar och störtar in