Gick till förrådet för att hämta en grej.
Öppnade dörren och gick in.
Flyttade på saker och överraskningen blev stor,
för under några mattor fann jag en klenod.
Av glädje glömde jag varför jag gått dit.
Tog klenoden på ryggen och gick hem.
Satte mig i soffan, smekte den varsamt av nostalgi
med stela fingrar och inte flinka som förr.
Allt annat liksom försvann när jag hängav mig åt något
jag gjort för bara 20 år sedan.
Med högerhanden i diskanten och vänster på basen
tyckte jag att det lät gudomligt.
Dörren till altanen stod öppen och grannen ringde på.
Frågade om allt var som det skulle och av katten såg jag
bara svansen då.
Jag hade hittat mitt dragspel som jag fick när jag var 7.
Tänk att andra inte kan höra hur det lät för längesedan
som jag och inte som nu.
Om jag har astma så har spelet kol och jag förstår att kissen
hörde det väsa som en slagfärdig katt.
Redo till fight eller att sjappa fick hon fnatt.
Fann henne senare högt uppe i en tall.
Grannens hund hade börjat yla och nu förstod vi varför.
Jag lovade att ha dörren stängd om jag vill uppleva mer av nostalgin.
Kanske kommer katten ner till natten i alla fall.
Bara några knappar lät som de skulle. Resten var ostämda och lät
hemskt.
Är nästan säker på att jag tryckte på de rätta tangenterna.
Så gick det med, i mina ögon, min klenod.
Katten sprang till skogs och grannens ylande hund som inget förstod.
Dock när jag kom till sans förstod jag att jag gentemot
Benny Andersson inte har någon chans.
La mitt bälgaspel på ryggen och gick tillbaka med det till
där det hör hemma.
Kanske tonsätter jag denna sång någon gång…………………
Ett hot? Javisst men inget löfte.