//självplågeri på högsta nivå//


ibland släpper man in

tistlarna bland rosorna

kärlek förblindar


den bön om att bli älskad

som slutar med blåmärken

och ett stulet barn


en sorg så sann

som den är tung att bära

väger mer än livet självt


bär med min kraft

den jag äger inom

som lyser väg


aldrig ska du lämna mig

om du så lägger tusen mil

emellan