Artemisia, Artemisia

drottning av Kariens hov

omättlig ljöd din klagovisa

när kung Mausollos

sista sömnen sov.

********************

Död, så död

din konung flög

ur flammande bål

som vindarna spritt.

Hans ringa aska

bemängde vinet ditt

när en sista skål... du drack

***********************

Ack

var dag nu skred

framgent så dyster

av sorg och saknad

uti ropen du kved

som en drottning

men även som hans syster.

***********************

Minnet du ville frambära

du kvad... ville skriva

i marmor och porfyr

du ville hjärtesorgen giva

av ditt allt... till din kära

ett mausoleum... restes till hans ära.






Gurra