alla dessa händer jag har hållit
alla dessa förhoppningar,
alla små imperium man har byggt upp i sitt hjärta
- här, här ska vi bo, dit, dit ska vi resa,
den här soffan ska vi ha i vår framtida lägenhet,
det här ska vi göra tillsammans
alltid tillsammans
alla dessa löjliga fjuttiga små förälskelser
och alla himlastormande kärlekar
de som har gjort så ont, så jävla ont,
när de bara har fallit sönder
glittrande ögon som plötsligt slocknar,
varma fötter i sängen som bara försvinner
ibland vaknar jag fortfarande mitt i natten och vänder mig om för att krypa in i din famn
leenden som slutar nå ända upp,
som börjar se ansträngda ut
blickar som blir tomma,
blickar som tidigare värmde ända in i benmärgen
jag fryser ju jämt
vinflaskor som har öppnats,
ögonblicksbilder av lycka
kyssar som kan få en att sträva upp mot himlen,
som kan få en att tro att ingenting är omöjligt
människor som kan se hur man brinner och vara så säkra på att man kommer att komma framåt att man tror på det själv till slut
imperium i hjärtan som går sönder,
ett krig där byggnader rasar,
ett krig där besvikelsen ligger och svider på tungan,
ett krig där blå himmel möter grå tjock rök
och när jag ska somna om natten nu
tänker jag på alla de vars ögon har kunnat göra mig lite mindre trasig
undrar om jag ska orka försöka mer,
undrar om jag ska våga
undrar om jag ens kommer att få chansen
hoppet är det sista som lämnar en,
men jag har krigat så länge nu.