Vilsen
irrar en själ
i mitt bröst,
av stormar
torka och törst.

Genom mörker
och dimhöljda töcken
han söker
... men finner bara en öken.

Bortom alla stigar
försöker han finna
sitt Shangri-La
med sitt inre ljus och lykta.

Det huset, har andarna byggt
det som skimrar
av torn och tinnar
... dit vill stegen han ta.

En sista tillflykt
som vilar tryggt
på regnbågens hinna
där är all lisa och lycka
som går att finna.








Gurra