Som om existensen upphört
Har fastnat mellan här och verkligheten

Har jag tappat?
Har jag försvunnit in i massan?

Ord och tanke kvävs på väg ut
Stryps
För "jag hinner inte" är alltid där

Har orden försvunnit?
Börjar dom dö ut?

Tiden tycks aldrig räcka till
Bara en massa måsten att göra

Är det plant nu och framöver?

Den existens jag hade har kanske utvecklats nu?
Men är det bra?

Tror många gånger att jag måste vända mig om och hitta kaksmulorna som kan ta mig tillbaka

Vill jag tillbaka?
Vad vill jag?

Endel saknar jag, annat inte
Sitter bara fastlåst här

Mellan nu och intet