Vi faller sakta in i sömn
helt onoterat vaggas vi in i apatins likgiltiga väsen jämställdhetens förkämpar är namnet vi klär oss själva med
något som åtminstone tycks skyla vår nakenhet
men helt utan hjärta
helt utan blod
helt utan värme
likt ekande, skrällande ord
utan mening eller direktion
vår inre trädgård ligger lika öde som efter vinterns härjande
helt utan fägring och liv
Jag faller sakta in i sömn, en sömn vars evigt varande vaggar mig
utan hjärta, utan blod
det är som om vi inte märker någonting
hur vi driver längre och längre bort från varandra
In i oss själva
i ett rum utan fönster blir hjärtslagen kalla
färre
snart hörs bara ekot av dess forna liv
likt trumman dör ut i fjärran
när krigets härjande är allt som står kvar
borta är livets fägringsvår
upplöjd likt marken efter sommarens skörd
där intet spår av spirande liv lämnas kvar
kan jag finna dig
kan jag känna dig
kan du ta din boning inom mig
finns det tid för att dela dig
att bli uppslukad av ditt väsen
att bli konsumerad av din förtärande närhet
Kan vi finna dig
kan vi finna dig............