Rymden andas
Energin pulserar

Kom, ler någon
tar dej vid handen
kom, jag vill lära dej lyssna
till dej själv

och ni lämnar tiden
bakom er

förs av en solstråle
in i en gnistrande daggdroppes rymd

tidlösa vilar ni
vaggas av toner från en mäktig bas

som om själva rymden sjunger
ljuder inom dej stämman

Barn … barn, mina barn

pulserande rymdgnistor

Barn … barn, mina barn

ingenstans röstens bärare

inom dej, självande frågor

darrande viskar du:

Vem … vem
Barn … barn, mina barn, ekar i rymden
Vem … vem där?
Skapelsen och Skaparen, skapade i mig själv av mig själv … då ingenting var före, efter eller sedan …
Gud? Snyftar du
Alltets orsak, undrens under … Panteismens Herre
Dina ögon lyser av skräckblandad vördnad
Inom dej tumlar tankar, känslor
Var är Ni?
Överallt och ingenstans …
Överallt … ingenstans … hur ...?
Bortom mig: Intet. Hitom mig: Intet. I mig: Allt.
Du ser in i ögons djup, viskar:
Men … men Meningen, Herre … meningen med allt?
Allt vad I av kärlek ger, intet mindre eller mer.
Herre, ge mej, arme stackare, livets värde.
Sol och regn i ansiktet, barn.
Sol och regn i ansiktet?
Solregn, käraste.
Är det allt?
Begynnelsen, barn lilla.
Sen?
Solregn.
Är allt begynnelse?
Oavlåtligt.
Oavlåtligt … men … finns då inget slut?
Jo. oavlåtligt. Slut och begynnelse är varandras förutsättning.
Men … vad kom först, Herre … hur … hur skilja på slut och begynnelse?
Omöjligt är att skilja på det oskiljbara.
Men, Herre, slut och begynnelse … en gräns emellan måste väl … finnas … ?
I varandra gränslösa är luft och vind …
Är allt ett och samma, Herre?
Allt är förutsättning för något annat.
Allt som är är förutsättning?
Länk vid länk i en kedja utan början och slut.
Och Ni … Herre?
- Jag är förutsättningars förutsättning, klocka, kläpp och klang. Allt föder allt.
- Döden då … döden … är icke döden livets förutsättning?
- Icke. Döden är livets fotspår, älskade barnet mitt.
- Gott och ont då … Herre … oskiljbara?
- Oskiljbara. Som allt i skapelsen, det ena det andras förutsättning.
Men … hur skilja … hur se … veta?
Sol eller skugga i din nästas anlete, kära barn. Sol eller skugga.
Om blind?
Skratt eller gråt.
Om blind och döv?
Sol eller skugga, varmt eller kallt i ditt inre.
Jag fryser, Herre.
Gläd dej åt kylan som rister ditt inre, barnet mitt, ty ånger är dess förutsättning.
Och synd är ångerns förutsättning?
Och bön om förlåtelse förutsätter ånger, ja.
Snälla gode Herre … förlåt mej … förlåt alla mina syndiga tankar, ord och gärningar … Finns förlåtelse för alla människor, räcker den till … åt alla … mej ock?
Förlåtelsens lerkrus svämmar aldrig över …
Men … förlåtelsen …
Allenast genom mig.
Vem är I, Herre?
Jag är kärlekens närvaro …
Den allestädes … närvarande?
Just så … mitt eget skimrande fingeravtryck, Livets fundament, din utgångspunkt, kära barn.
Min utgångspunkt … alla mänskors utgångspunkt?
Just så … I din puls slår min och stjärnhimlens strålar och slöjor, hemliga skuggor och tidens ofrånkomlighet.
Hemliga skuggor …
I oss pulserar vårt gemensamma andetag. Min puls slår i din, barn lilla, och din i min och vår i allas och allas i vår.
En och samma … allt i alla … allt …?
Inom allt och alla slår denna puls, oavlåtligt … i varje varelse och väsen jag bär, i varje företeelse, i varje förekomst som bor i mig. Du, jag, vi, allt i varandra, är det heliga, odelbara Talet ibland skapelsens otaliga tecken.
Odelbara Talet … ibland otaliga tecken …
Och Allt står skrivet i mitt konstverks skönhet …
Men … meningen, Herre … meningen … med allt?
Mitt verk är meningslöst …
Meningslöst???
Meningslöst, förutan kärlek icke existerande.
Meningslöst … utan kärlek?
Meningslöst, kärlek förutan. Kärleken är sig själv, fri, gränslös, en varm vind. Icke äger någon RÄTT till denna vind, den är kommen från ingenstans till dit, där en frusen själ huttrar.
Någon rycker försiktigt i din ärm, viskar
Fråga inte mer … så många frågor ... I onödan … i möte med
Panteismens Heliga Herre … behövs inga frågor … inför Honom är alla frågor besvarade … Han är SVARET … Fråga inte mer … låt dej bara genomströmmas … sköljas ren … ren från all smuts och tyngd, alla oväsentligheter … tills allt som återstår är det VIDUNDERLIGA