Det var en tid

av frånvarande värme

i hans händer, tonfallet

och rösten så annorlunda

kylig, falskt klingande

undvikande de ord

som alltid viskats

i stunder av ömhet

Om natten, i mörkret

rygg mot rygg

då famnar ej längre

ville mötas

längtans intima närvaro

uteblev, så också själarnas 

till hennes stora sorg

Magkänslan bullrade

bökade runt, rev inom

och gjorde ont

fick förnuftet att vädjande

be själen ställa frågan

som brände

då hjärtat vägrade se

sanningen

Förnekandet ekade

där lögnerna frodades

dock sviktade samvetet

så ångerfullheten bekände

till sin egen fördel (troddes det)

men förlåtelsen fanns ej

där någonstans att finna

bara början

till det bittra slutet