att tiga
en skärva
riva itu
lappa

åren går
trots allt
det gått tolv
det enda de gör är förlåter;

jag minns inte åren
de är overkliga för mig

tiden läker sår
nej, det är ännu kallt
en isande kyla på mitt golv
den plats jag valt när jag gråter;

vi blev väl dåren
jag tror jag alltmer blir till dig:

bestiga
ärva
bli som du
beroendetrappa

ett barn svor
ta aldrig sådant steg
varje vätt golvs barndom
bekanta historia

far for
och barnet fyllde skor
teg som första steg
skuttade nätt med dom som om
han visste domen att bli utan gloria

vi ses i helvetet där du redan bor,
jävla satans förbannde skit i kuken såsom du svor
vi kan tävla i vem som var mest feg:

salta golv gör inget gott som
att det ger ett barn åter


ett fotfäste det nog alltid velat tappa
men teg,
så tillkalla mig och ropa kom!
jag står och kikar ner, ber, ler

(undrar om där finns alkohol,
tänker mig en evighet av att skyffla kol)


spanar från toppen av min sedan länge bestigna trappa

hör du det,
älskade gubbjävel jag en gång kallade Pappa