Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om Svartdopstronen, som vi alla ska sitta i.


Svartdopstrona'

Vänder blad,
Till sista rad,
I livets svarta bok.

Getens timma,
Slutets strimma,
Benets brutna ok.

Papper gula,
Allt det fula,
Glömd i gammal skog.

Tiden bryter,
Andning tryter,
Lossnar fog för fog.

Herdeman,
I svart fyrspann,
Rider över gärde.

Efter går,
Dödens får,
Och nog blir jag den fjärde.

I skymnings brass,
Där dansar tass,
Ut från världens hona.

Försöker stå,
Tassa på tå,
Blir kvar i Svartdopstrona'

All tid tog slut,
Utbrunnet krut,
Jag dras mot mörkrets nav.

Allt verkligt stegla,
Baklänges segla,
Utöver dödens hav.

Nu döpt,
I mörkrets sav.




Bunden vers (Rim) av Elias N. Lockne
Läst 255 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-08-24 00:34



Bookmark and Share


  Alysse VIP
"Herdeman,
I svart fyrspann,
Rider över gärde."

Just den versen fastnar
jag speciellt för
då dödens skepnad
blir så konkret för mig
i denna dikt
där allt väves ihop
från början till slut
Bra skrivet Loken!


2016-08-24

  Stephie
Så dystert i slutet, men vacker skrivit, hoppet brutet.. man känner vemodens kärna.
2016-08-24

  KattenKin VIP
Vilken läckert mytisk rimflätad berättelse, spännande och unik!
2016-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Elias N. Lockne
Elias N. Lockne