Mörkare än mörkast
är brittsommarnatten.
Inte en stjärna vaken,
bara jag.
Mörkret kommer nära.
En nattfjärilar irrar runt,
tvekar,
söker sin plats.
Jag har hittat min.
Smyger mej ner
i sängen,
lägger mej nära
och sniffar dej
i nacken.
Hud mot hud
är jag hemma.
Tryggt somnar jag
till tonerna
av din andning.