Säljer sina synder dyrt,
Fult på andras lott,
Köper sig svart avlatsbrev,
Vattnar frön de sått,
Släpper sten i nattens brunn,
Tjuvar tid med brått.
Sveper fötter runtom sig,
Vägens skäl de nått.

Det de kallar tro och hopp,
En uselt vävd ursäkt,
Mördare av sanningen,
I silvertungans sekt,
Följer ord från en dold röst,
I sotlagd fjäderdräkt.
Med kniv och kappa rider de,
Med solens fackla släckt.

Ser sig stolt som herdemän,
Och inte stackars får,
Glömmer att de blöder ut,
Från hatets öppna sår,
Full är de av silverärr,
Från lindebarnets tår.
Banar vägen framför sig,
Genom förbjudna snår.

Döps i blodet de har spillt,
Böjt knä för korrupt kung,
I kallsinne tar de betalt,
Frö blir dödens ljung,
Kliver över trötta lik,
Plundrar penningpung,
Föder svält och fattigdom,

I vargtimmen,
så ung.