Tittar du noga.

Tillräckligt noga, på folket du ser omkring dig.

Folket.

De rider alla på varsin häst; Högt över marken.

Med hakorna i skyn.

Med näsorna i vädret.

Tittar du noga.

Tillräckligt noga på dig själv.

Så ser du hästen under dig.

Högt över marken.

Och kliver du ned.

Så kryper empatin in i dig.

Ödmjukhetens blod, kristalliseras i kroppen.

Och hästen skiftar från gyllene.

Till Svart Enhörning.