Att skapa är att födas om och om igen
i ett konfettiregn en sommarnatt i juni.

Skapandet formar handen som formar orden
som formar människan.

Skapandet skapar ljuv musik och förstör.
Den hotar och kramar,
är ambivalensens upphovsmakare.

Individens kropp är tom när själen dansar vals
utanför i glitterklänning.
Den dras ut och med i tankar som byggs upp och formges.

Skapandet tillgängliggör himlens alla hörn och kanter.
Här och nu är en lögn för tiden är förlorad,
den finns inte.

Flygande, skapande målas djävular
och ljuva hallonbåtar.
Allt existerar även utanför skapandets egna ramar.

Skapandet är frihet, en vila och en dröm.