De dagar min kropp ger upp, när jag faller ner i panikartad gråt på golvet, var helst i huset jag befinner mig, hur ska jag kunna förklara det för er?
Hur kan ni förstå hur det är att vara jag?
När jag inte kan andas, när all luft tar slut runtomkring mig och jag tror att det svarta som plötsligt omfamnar mig är friheten, hur ska jag kunna förklara det för er?
Hur ska ni kunna förstå mig?
När mitt hjärta brister, när hela mitt inre går itu och mina skrik inte tar slut, när jag blundar i hopp om att ej åter kunna öppna ögonen, hur ska jag kunna förklara det för er?
Hur ska ni kunna förstå?
När det känns som att jag är ett minne, en dröm, en känsla av något som har varit. Hur ska ni nånsin kunna hjälpa mig, när ni inte är jag.