alla mina känslor dricker
ådror mynnar ut i rödblåa kartor
och ibland i en gulsprängd sorg
någon spricker
och jag sörjer den döde
gråter för dess öde
och ömkar mig själv

mina tankar i floder
rinner utan vågor
utan storm
dock ändå mig sårar
med olika färger
olika bleka
ty de gillar att leka
och ge kraft åt mina frätande tårar

att leva utan krav på flöden
och att ständigt tänderna bita ihop
är att lealöst offra sin framtidstro
och naken stå inför döden

utan märken i symbolik
utan målade minnen utanpå
utan ett eget hopp
stark likt sin påhittade gud
utan kläder
och utan hud

att sörja sin tid
och strunta i att skrocka
att inte ha det man en gång fick
bör ignoreras och skärmas av
för vem vill lämna detta jordeliv
likt en vacker docka

med glansig blick