Mot dem tegel som smutsat och skrapat
Vid de eviga avböners lund
Dit den dundrande gråten jag skapat
Mot de mörknande dagarnas blund

Känn barackernas iskalla rodnad
Och den gas som befriar från skuld
Från den ondska som göder en annan
Bakom galler på stenbelagd grund

Se dem streckade linjer mot bröstkorg
hör dess bedjande drömmar dö ut
Minns den tid vi förlorade världen

Och den smärta som aldrig tar slut