Fasar

Det är väl själva fan,
jag ska bara skriva en roman.

Alla försök slutar i ödets hånfullhet, datorer kraschar av min penna.


Då är det för helvete poetens plikt,
att spy ur sig en pretentiös dikt.
Drömsk fantasi om korvören till uppehället.


Alltid hånar jag mitt intellektuella alter ego, och det ska rimmas som i denna.


Vi kraschar mot avgrunden, pocketutgåva och inbunden.
Det är lättare att klaga när man är fri från förstaupplaga.

Det lindrar inte ens för stunden,
men jag är nog van.

Helvetets alla skikt drabbar en i klasar. Jag rasar.


Sluta skriv om ett ynkligt liv. Om apati, om frånfället.