Jag längtar tillbaka till ensamheten,
och den mjuka varma sanden.

Jag minns hur jag gick ner i natten
och lade mig i sanden och beundrade
den fullständigt vansinniga stjärnhimmelen.
Och hörde havet slå mot stranden.

Det är bara en tidsfråga innan jag flyger ner igen.

Ner till värmen.

Spindlarna och varanerna.

Och buddisttemplen.

Bara att få vara ensam.

Och i värmen söka svaret på evigheten.

Och den beryktade kärleken.

Som ständigt är på flykt.

Bara att få vara totalt onåbar.

Att bara få sitta på verandan,
och skriva dagarna igenom.

Att bara få vara ensam med mig själv,
och mina tankar som ändå ingen vill lyssna till.

Det är bara som sagt var en ren tidsfråga.

Innan jag checkar in igen.

Ensam.