Mitt misstag

är troligen

att jag litat

för mycket på

mänskor jag 

ej känner

Var det därför

Ni la en drog

i mitt vin

den där gången

på lokal

och att jag nu

får smaka det

beska livet

som består av

ett ämne i ryggvätskan

som äter upp 

mina hjärnceller

i en allt mer

glupsk takt

Allt som jag

uppskattat mest

språket skrivandet

lämnar mig sakta

till ett begravningsfölje

i ett vimsigt skick

I väntan på ett mer

befriande slut

utan försök till

samtal eller kontakt

inlåst i min egen kropp

så humordikter blir nog

en bristvara på min egen

agenda som följer

i väntan på befrielsen