Steg upp på morgonen och gick barfota ut på gräset.
Den livgivande daggen omslöt och tvättade mina fotsulor.
Gnistrande låg den kvar på buskarnas blad
och sände solkatter upp till skyn som returnerar strålar
som väcker de ännu sovande.

Upplyst av ljuset stiger de upp med anden vilande i hjärtat.
Sprider den till alla de möter som vill ha den.
Några ser och känner den inte. Instängda i sig själva
förutan fönster och dörrar, kommer inget varken in eller ut.

Deras strävan bär ingen frukt. De jobbar och jobbar
och förstår inte hur det blev som det blir, trots att svaret
finns inom dem.
All strävan i anden ger både upplysning och visdom.

Den vise går ut på gräset och dricker av dess vin.
Fyller sitt inre på nytt varje morgon.
Tar emot upplysningen som förbrukas under dagen.
Med gott samvete som kudde laddas även kroppens
fysik.

Strävan, upplysning och vila ger lyckan en stabil grund
att befästa visdomen i.

Vis den som söker den!