Regndroppar mot rutan
och tankarna till dig
ödet förde oss samman
i mötet på livets stig
jag kan inte glömma
att du delade mitt liv
det var innan stormen
kom med stora kliv

Det har gått en tid nu
sen du gav dig av
men jag såg dig på gatan
gömd i ett folkhav
du var lite sliten
nog precis som jag
ganska blek om nosen
din blick lyste svag

Jag ville ta dig undan
till något pittoreskt café
och tala om försummelsen
och se vad det kan ge
jag ville ta din hand
och strosa runt en stund
det kanske finns en chans
för en gemensam blund

Inget blir som man tänker
jag lät dig passera förbi
och kärleken som vi kände
den är så outgrundligt fri
regndroppar mot min ruta
sakta så rinner de ner
i spegelbilden en aura
och det är dig som jag ser

(Copyright © ULJO)