Jag drömde om dig inatt igen
du kom till mig
med en öppen famn
och ditt varmaste leende
höstlöven prasslade runt dina fötter
där du kom mellan
träden i parken

vi pratade om alla åren
jag sa att livet tycks vara styrt av
slumpens nycker
men du sa att det var Guds hand
att det fanns en mening
med allt
även om den kan vara svår att se

jag höll dina händer
dom var så varma
så fulla av liv och kärlek
och jag märkte
att jag inte längre nuddade marken

dina bruna ögon var fortfarande
det vackraste jag sett
och om du inte slagit ner blicken
hade jag drunknat

sen pratade vi om livet
om våra parallella liv
så kom frågan varför
jag sa
så mycket kom emellan
ja till sist ett halvt liv
men du fanns alltid hos mig
i mina tankar

och du sa att jag varit som en mussla
på den tiden
och även om blickar kan tala
behöver det ibland sägas högt

en gest eller
några konkreta ord
dom där tre du vet
men det kom aldrig


om du kläckt ur dig nånting
ditt fega kräk
du kunde skickat något
skrivit ett brev
sa du
och log men en tår
rann nerför din kind

jag viskade ett tyst förlåt

men du la ett finger på mina
läppar
kysste mig sedan lätt på halsen


allt som fanns just då
var dom blå molnen
den klara vita himlen
solens bleka ljus
löven som singlade ner från träden




när vi sakta lyfte från marken






P.G 20161031