Med vemodsam försiktighet
så tystnar sommarns lek—
just denna gång försiktigt nog
att dölja bittert svek.
 
Ett tystnadskoncentrat
när dunklet blottar tand;
naturen unnar sig till sist
en kväll på egen hand.
 
Det skymmer tidigt nu
men solen lyser än—
med fruktansvärd barmhärtighet
så spelar den min vän.