Stoffet efter störtade städer
lägger sig över oss i sömnens glömska.
Men städer är blott städer.

Vi mynnade ur mineral.
Vi sträckte oss till växter
som intog skepnaden av djur, och slutligen blev människor,
som varje gång, i glömska om vår gamla form,
på vårkanten en stund får förnimmelsen om
känslan att grönska.