jag går sönder
mjukt och stilla
villigt och öppet
går jag sönder

jag vill inte vara ensam längre
eller vill jag det?
känner ju den där bitterljuva smärtan
som just idag inte vill få lindring
som behöver få levas
som är välkänd och trygg
som håller mig i sitt stadiga , mjuka grepp

sammetsmörkret i mitt hjärta hela dagen
hela tiden gråten i mig
utan motstånd
inget motstånd mot smärtan
som är mjuk, som är öppen
som är ärlig och äkta

jag vandrar vidare på min väg
iakttar
andas
lägger undan skapande och ser vad som sker
och känner full tillit
inget som pockar på
som måste ske

jag låter livet ske
kliver mjukt åt sidan
och låter livet leva mig