Glömmer man någonsin ett minne, en upplevelse. Nej, den finns där i bakhuvudet och gör sig påmind i någon microsekund. Då ler man, stannar upp en stund och minns. Sen går man vidare. Men minnet finns alltid kvar i minnesbanken. I hemliga lådan. Man blir aldrig bortglömd när man har gjort avtryck och intryck hos någon. Men livet rullar vidare. Det är en skön känsla att veta att mitt namn, att jag som person har lämnat oförglömliga spår i någons sinne. Och vederbörande i mitt.

Någon gång i framtiden kikar en glimt av minnesbilden fram, säger "tjena".  Du hinner reagera och slår inte bort minnet, men tyvärr är det bara ett minne, och detta minne möter tyvärr motvilligt motstånd, då om den stannar för länge kan den skapa kaos och olycka, trots att det är ett känslosamt lyckominne. Men minnet tillhör det förflutna, och förvaras med röda band i sin lilla hemliga låda i ens minnesbank.