Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En inre monolog om vikt

 

Jag har ökat i omfång av kilo fem
Hjälp, jag kan numera inte lämna mitt hem
Jag raljerar inte de överviktiga och mer runda
Men jag har alltid vart smal, sk fördomens sunda
Ser mig i spegeln och vad är det jag ser
Fläskig mage och en midja som i omfång ökar mer
Jag är förvirrad, känner inte igen mig själv
Har aldrig upplevt dessa tankar inom sinnens älv
Rebellen jag, som aldrig vart mottaglig för ideal
Erkänner nu att jag ramlar ner från min pidestal

 

Det smala är borta, puts väck och försvunnet
Mina kläder är trånga, för små och fetman har övervunnet
Varför blev det så här, måsarna skriker sig nog hesa
Du duger som du är, får överväga en rymdresa
Det känns för djävligt att ha ökat med kroppsfett
Ja, skratta du, men jag är ovan att se mig på detta sätt
Det är synd om mig, spegeln gråter med granskande blick
Jävla klimakterie som förstör, jag säger hej då fan stick

 

Förnuftet i skallen pockar på och vill säga sanningens ord
Du duger som du är, tagga ner kroppsfixering vid ditt bord
Du finner han som älskar hela dig, den nakna sanningen
Det är det inre som räknas, så låt idealen få banningen
Älska dig själv och din utstrålning ökar i attraktion
Smal, rund, fet, överviktig, spelar ingen roll i relation
Livets gång har knackat på min port och skakat förnuft
Det är din personlighet som räknas, allt annat är luft

 




Bunden vers (Rim) av Valkyria-Fatale
Läst 236 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-12-16 21:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Valkyria-Fatale
Valkyria-Fatale